6 December 2022
Efter lunch åkte jag och Vincent hem till min syster för att hinna umgås med henne innan förlossningen drog igång och det var dags att isolera sig igen. Kl 13 går vi in i min systers sovrum för att lägga Vincent. Där får jag min första värk. En mycket mild sådan. De fortsatte komma med 10 minuters mellanrum men efter lite vila så avtog dem. Vid 19 packade jag och Vincent ihop våra saker för att åka hem. Min mamma hade frågat ett x antal gåner ifall inte Vincent skulle sova hos dem under natten, hon hade känslan av att det skulle dra igång under natten. Men ni som har läst min tidigare blogg har nog redan listat ut att jag tog med honom hem. Jag har sån extrem separationsångest när det gäller honom. Jag vill aboslut inte lämna ifrån mig honom om jag inte måste. Jag försöker alltid lösa att han kan vara med mig eller André, går inte det så får vi ju såklart fixa barnvakt. Över dagen får ju såklart folk passa honom, det är över natten som är jobbigast.
Vi kom hem och myste i soffan tills sambon kom hem från jobbet, vi sa gonatt till honom och gick upp för att sova. Här är klockan ca 21.00. Vincent somnar på mindre än 5 min. Jag däremot kunde inte sova så jag scrollade runt på mobilen. Vid 22.45 kommer värkarna tillbaka. Mycket milt men täta, de kom var 4 minut. Vid varje värk börjar min kropp skaka, den skakar mer och mer för varje värk. Vid 23.00 går jag ner till sambon och berättar att värkarna har kommit tillbaka och vi bestämmer att vi ringer till förlossningen. Med Vincent gick allt så fort och de bad oss att stanna hemma första gången vi ringde, kort där efter gick vattnet och vi hann knappt in. Så denna gång ville vi komma in i tid och få landa på rummet. De sa att vi fick komma in. Ingen var lyckligare än mig, då jag som sagt var super rädd att hinna på krystvärkarna innan vi var inne på förlossningen igen.Vi ringde sambons föräldrar och de kom i dunder fart. Nu skulle vi bara få stanna kvar också. I bilen känns det som värkarna avtar, det tar längre tid mellan värkarna. Här är jag så rädd att de ska skicka hem mig och att jag kommer föda hemma.
7 December 2022
Vi kommer in till förlossningen ca. 00.30. De undersöker mig och vi får reda på att jag är öppen 8 cm och vi får stanna. Jag får en värmekudde och vi får göra oss hemma på rummet. De kommer in med jämna mellanrum för att undersöka mig och kolla så vi hade det bra. ca 02.30 får jag min första krystvärk, mitt i en kisspaus… Inte jätte skönt om jag säger så. Då sätter barmorskan igång lustgasen. Nästa värk kommer där och då visste jag inte om jag kissade ner mig eller om det var vattenavgång. Vattnet hade gått!! Nu var allt igång och bebisen skulle ut. Trycket som jag kände neråt var värre än någonsin. 03.51 får vi äntligen träffa vår bebis!!
Vi hade bestämt oss för tidig hemgång om allt såg bra ut. I mitt huvud var jag redan hemma med storebror och myste i soffan när de hittar ett blåsljud på hjärtat, ett mycket litet sådant men vi får stanna kvar på BB. Att säga hejdå till min sambo och behöva vara själv på BB igen var väldigt jobbigt. De skulle lyssna på hans hjärta igen när han var 24 timmar för att se om blåsljudet hade stängt sig. Det hade det inte gjort. Ytterligare 48 timmar gick och det skulle lyssna igen. Det var kvar. Här blev jag riktigt orolig. De bokade in oss på ett ultraljud. Vi fick tid samma dag. Hjärtat såg jättefint ut. Det som orsakade blåsljudet var någon genväg som blodet forsar genom som de har på hjärtat under tiden de ligger i magen, Det är inget farligt och det kan ta upp till ett år innan det stängs helt. Vi ska få gå på kontroller så man ser att den stänger sig ordentligt. Vi får åka hem och starta vårt nya liv tillsammans med pappa och storebror.
Jag hade tänkt att första tiden skulle vara så jobbig för Vincent. Men han behövde inte en manual för hur man är en storebror! han är så snäll mot honom. När han är ledsen håller han honom i handen och lägger huvudet mot hans mage. Han får låna alla Vincents gosedjur och lånar även ut sin älskade snuttis
Våran Dylan, vi älskar dig!
